Jag talar förstås om tvekampen mellan Claes "Kokainist turned buddhist" Malmberg och
Jan "från klarhet till klarhet" Myrdal som kunde beskådas i "Debatt" på SVT för några dagar sedan.

Myrdal, närmast en karikatyr av en "äldre farbror", snustorr och beläst in absurdum sätts i debatten bredvid Malmberg, en högröd och svulstig pajas med pretentioner, vars senaste publika framträdande var som comic relief på Singalong, TV3:s lite neddummade variant av "Så ska det låta", som om det programmet skulle behöva sänka ambitionsnivån..

Karln gjorde narr av allt vad musik heter genom att försöka sig på att beatboxa till precis allt som skulle sjungas. Hade jag varit en s.k. gangterrappare hade jag popped a cap in his ass, fo' sho'. Det var en våldtäkt på hela hiphopkulturen som får den legendariska scenen ur Deliverance att likna vackert vaniljsex i motljus.
Nog om Malmbergs sopighet..

Där satt alltså en intellektuell titan och svensk författargigant bredvid mannen som gav Göteborgsvitsen ett nytt, lite rödbrusigare ansikte. Upplägget känns nästan som en fälla, en komplott för att en gång för alla ta död på Claes Malmbergs karriär. Men icke!

Jag vet inte riktigt vad det är som händer egentligen. Det går så fort, men rätt som det är så känner man av det. Stämningen i studion. Man kan nästan känna kylan, och som en vindil av isande rationalitet och genomtorr kunskap ljuder Myrdals beklämmande insikter i att Sveriges floskler är nästintill obetydliga i den internationella storpolitiken. Hur mycket vi än "rasar" om hur oacceptabelt det politiska läget i Kina ser ut så är vi inte bara fullständigt maktlösa utan också naiva på ett sätt som är direkt farligt, då det omöjliggör all rationell och hållbar politisk utveckling. Lägg till kyligt korrekta och meningsfullt formulerade uttalanden om hur det inte är oundvikligt med mänskliga offer och lidande för många. Realpolitik. It's a bitch.

Detta tungsinne är tydligen för mycket för studiopubliken och de övriga debattörerna.
Närhelst Myrdal försöker tala hörs ett nervöst och ibland skrattande sorl genom hela panelen. Allt som oftast hörs dock inget annat än Malmbergs rabiata och helt vettlösa klyschloskor om hur det aldrig är acceptabelt med mänskligt lidande, en miljon människor är lika mycket värda som en människa och att Myrdal minsann är en förbannad idiot som inte vet vad lidande innebär. Ironiskt att en underhållare, vars största merit är att ha "nakenchockat" på nån TV-gala för några stackars barn, ska mästra en nästan löjligt berest och beläst författare som var politiskt aktiv både i Sverige och internationellt årtionden innan Malmberg gjorde sig känd för sin Ronny jävla Jönsson.

Jag vet inte vad som är värst, Malmbergs infantila skitsnack eller att inte en jävel verkar ha öronen öppna för hur obekväm verkligheten verkligen är.