Lykke Li: Jag hatar Sverige

"Allt är så skinande, allt är så perfekt. Människorna är alla blonda och ser bra ut. Men där finns ingen passion. Där finns inget hjärta." säger Lykke Li Timotej Zachrisson.

Jag vet inte riktigt vilket Sverige hon kommer ifrån, men i mitt Sverige är det bara bortskämda medelklass-slinkor med välbärgade ex-hippieföräldrar som döper sina barn efter söta små växter som skulle påstå något sånt.
Vi har inte så jäkla mycket att klaga på här i landet, det håller jag med om. Jag tycker inte heller att det är något fel i att vända sig mot det putsade och välfungerande, mot sitt eget arv. Det är helt rätt och riktigt att hata medelklassångesten som infinner sig när gästerna blir lite för många så att kaffekopparna inte räcker till och blir omatchade.

Däremot är det ganska korkat att ta sådant på allvar, att vara så inskränkt till sin egen socialgrupp att man tror att det är något allmängiltigt eller "svenskt". Perfektion är knappast vad som kännetecknar gemene man, vare sig vad gäller klädsel, heminredning, middagsbjudningar eller något annat, och om fröken Timotej tycker annorlunda så har hon förmodligen inte träffat någon vanlig, opolerad svensk med råttfärgat hår.
Jag själv har elitistiska tendenser och uppfattar medelsvensson som i bästa fall ointressant, men oftast pinsamt ogenomtänkt och utan sofistikation. Mitt omdöme rör sig förvisso oftast om intellekt, och där tror jag inte att svenskar i gemen skulle vara sämre än andra nationaliteter. Jag skulle för den delen inte påstå att jag hatar Sverige, iallafall inte mer än vad jag hatar något annat land (förutom Belgien förstås, fuck Belgien).

Artikeln avslutas med en annan pärla.

"Jag skulle önska att jag inte hade det här barnansiktet och den här bebisrösten. Jag skulle önska att jag såg ut som en gammal prostituerad."

Verkligen? Hur många gamla prostituerade har du träffat? Jag VET att du inte menar allvar..