Såhär sent på natten händer det ibland att man blir lite nostalgisk och tänker tillbaka på chanser man inte tog, platser man aldrig såg och blogginlägg man aldrig postade..
Därför bjuder jag här på en liten karamell som jag började skissa på någon gång i våras, förmodligen februari eller något sånt. Kom aldrig riktigt till skott, och det är nog ganska utdaterat vid det här laget men vafan, håll till godo.

---

Täbb. Uttrycket dyker upp lite här och var i samhällsdebatten, eller okej, inte samhällsdebatten kanske, men okej, vafan, jag har stött på begreppet liksom. Det är inte utan ett visst vemod jag tvingas erkänna att jag inte längre är så hip with the lingo, och snabb med att upptäcka de nya kulturella företeelser som dyker upp bland ungdomarna av idag.

När jag först stötte på begreppet ”täbb”, och den initiella chocken hade lagt sig, tog jag det nästan som en synonym för ”fjortis”. Detta är inte helt uppåt väggarna, och jag tror att det inte är helt oävet att påstå att de flesta täbbar är ”fjortisar”. Däremot är knappast alla fjortisar täbbar.

En beskrivning av en täbb vore här på sin plats, och jag gav mig förstås ut på jakt efter en sådan. Google gav en, alltså 1(!), användbar träff (Det här var alltså i februari -08, sedan dess har MYCKET hänt vad gäller täbbens frammarsch som ett prominent kulturellt fenomen). Det var en blogg som hade gjort en kort genomgång av fenomenet, och denna kan läsas här: http://sexkvinnor.blogg.se/2008/february/tabb2008-02-19-2.html
Föga fruktbart inlägg i sig, men det gav information om en grupp på facebook som hängav sig åt lyteskomik av förnämsta sort, på den stackars täbbens bekostnad. Eftersom jag alltid är villig att ta till mig främmande kulturer så spanade jag igenom de 233 täbbspäckade fotografier som gruppen kunde erbjuda.

De slutsatser man kan dra efter en grundlig analys är följande: Hårprodukter borde beskattas betydligt hårdare än vad de gör i dagsläget. Artonåringar idag har betydligt mycket roligare än på min tid. En täbb kan definieras som en ung man som verkligen försöker. Verkligen..
Som Idol-Danny, fast utan Idol, som bröderna Gotti utan efternamnet, som en heterosexuell melodifestival utan musik och kvinnor. Alltså; vansinniga hårkreationer, solbränna, idominsalva och kläder som är lite ”för mycket”.

Jaha, tänker ni. Vad är det du försöker säga? Vad är dealen med din neomarxistiska rubrik? Dags att leverera!

Jo, jag kommer till det nu. I alla tider har de välbärgade skrattat åt de mindre bemedlade. Allt eftersom vi har lämnat det industriella samhället bakom oss så har dock fokus skiftat en aning. Man hör allt mer sällan någon ur de högre skikten skrocka förnöjt, som för att säga ”Haha, vi äger produktionsmedlen!”. Istället så hymlas det lite med rå materiell kraft, det är viktigare att framhäva att man sitter på social och kulturell status.

Därmed inte sagt att klassamhället skulle vara något vi lite nostalgiskt kan se tillbaka på, skämta om och få något lite drömskt i blicken när vi tänker på, som vi gör med det sena 1700-talets Paris eller slaveriet..

I dagens samhälle, där varannan människa har en modeblogg och tar varje chans att promota sina stilrena kläder, smakfulla åsikter och sin fashionabelt unika, trendiga och lite sådär skönt medvetet ”crazy” smak så finns det en underklass, bespottad och trampad på av informationssamhällets borgare, de som sitter på kunskap, medvetenhet, trendkänslighet, kulturellt kapital helt enkelt.
När kulturborgaren på ett post-ironiskt manér svänger sig med attiraljer som skulle vara helt fel om det inte vore så att det är medvetet och därför blir helt rätt, då står täbben på andra sidan baren och undrar varför det där gänget som ser ut som nördiga dagisbarn med anorexia skrattar och pekar.

Varför skrattar man? För att täbben försöker så hårt? För att de rusar in i den fullständiga ytlighetens tegelvägg med en kraniekrossande kraft, helt omedvetna om att de blivit lurade till det? Är vi så mycket bättre själva, egentligen?

Var och kikade på den nya Arkiv X-filmen för någon dag sedan. Har svårt att ta ställning till om jag är besviken eller inte.

Har varit något av en entusiast ända sedan mina späda ungdomsår, så förväntningarna har haft en stund på sig att stegras. Uppvärmningen började redan förra hösten, innan jag ens visste att en ny film var aktuell. Började då att se om serien från begynnelsen och nu har jag plöjt igenom sju säsonger av sexuell spänning, hårda gubbar i kostym och träskmonster.

Upplägget är ju bra; Orginalcasten är intakt på alla relevanta vis, Billy Connolly spelar en avgörande roll och X-to-the-Z Xzibit, vars intensiva scennärvaro och komiska timing är uppenbar för alla som sett på Pimp my ride, gör det i klassiska rappar-inhoppet som har blivit närmast obligatoriskt i film och TV med polistema.

So far, so good.. Men sen så börjar historien uppdaga sig, och det känns som om den inledande musiken och några klassiskt Muldereska repliker är det enda som hintar om att man faktiskt sitter och kollar på Arkiv X. Sevärt, ja, förmodligen, men det är svårt att inte förvänta sig något mer, något större.
Men istället för att gräva ner sig och misströsta över hur illa ställt det är med saker och ting i dagsläget så kan man istället blicka tillbaka till det som varit så bra. Därför ska jag nu lista ett knippe bra, kanske de allra bästa avsnitten från de grandiosa säsongerna som vi fick.

- Säsong 1, avsnitt 2: Squeeze
Det där med han som vaknar upp vart trettionde år och käkar ett gäng levrar. Följs sedan upp i avsnitt 20.

- Säsong 1, avsnitt 7: Ice
Mulder och Scully far upp till en arktisk forskningsstation där något gått fel..

- Säsong 2, avsnitt 2: The host
Stor jäkla mask i kloaken!

- Säsong 2, avsnitt 20: Humbug
Klassiskt avsnitt i modern sideshowmiljö. Härligt humoristiskt också.

- Säsong 3, avsnitt 12: War of the coprohaghes
En massa kackerlacksrelaterade dödsfall och lite spänd triangeldramestämning.

- Säsong 3, avsnitt 20: Jose Chung´s "From outer space"
Suveränt tvistat avsnitt som tar den ordinära "kraschat ufo på militärbas"-ploten och gör den rolig!

- Säsong 4, avsnitt 3: Home
Det klassiska avsnittet med den inavlade familjen.

- Säsong 5, avsnitt 19: Folie a deux
Gisslandrama kryddat med vanföreställningar om monster.

- Säsong 6, avsnitt 3: Triangle
Mulder undersöker ett skepp som har varit försvunnet i Bermudatriangeln sedan 1939 och hamnar på villovägar, så att säga..

- Säsong 6, avsnitt 6: Terms of endearment
Bruce Campbell gästspelar som en man vars fru blir utsatt för ett "classic case of demon baby harvesting".

- Säsong 6, avsnitt 8: How the ghosts stole christmas
Mulder och Scully spenderar julafton i ett spökhus, hilarity ensues..

Phew, nej, nu orkar jag inte mer. Hursomhelst, ledande livsstilsexperter menar att alla borde kolla på Arkiv X regelbundet.