Back in the hizzouse!

Det är lustigt hur man fungerar egentligen. Hur många gånger ska jag behöva skriva ett "Nä, men allvarligt nu, jag börjar blogga igen"-inlägg?

Jag antar att jag kanske har kommit till ro med såväl mig själv som med bloggformatet nu. Förut levde jag i villfarelsen att jag faktiskt ville/behövde/kunde/försökte skriva något läsvärt. Det lyckades ju "sådär".

Den senaste tiden har jag ägnat mig mycket åt självreflektion och kommit fram till att det är dags att släppa sargen, lägga de ungdomliga pretentionerna åt sidan och sluta hålla mig själv tillbaka. Det finns ett par skäl till detta:
  • Några livsomständigheter och insikter som har slagit mig när jag har mött vissa människor har fått mig att tänka osunt/vansinnigt mycket på vem jag är, vem jag vill vara och vad en sån som jag vill vara skulle göra. En inte helt obetydlig del av vad jag vill vara/göra är faktiskt "bloggare". Det framstår som futtigt, men det reflekterande och självbejakande anslaget som jag har insett att en blogg kan ge uttrymme för är något som kan vara självutvecklande. Själv, själv, själv! Me, me, ME!
  • Adressen flyktsoda.webblogg.se är alldeles för bra för att slösas bort.
  • Ens status på facebook kan inte vara tillräckligt lång för att förmedla riktigt allt som jag vill häva ur mig på ett tillfredställande sätt.
  • Jag tycker om att skriva, vrida och vända på ord, formulera mig och förmedla något. Jag tycker att det är kul. So sue me!

Det är skönt att slutligen acceptera att jag kan motivera mig själv till att vara en lika självupptagen ord-onanist som vilken bloggare som helst. :)

På't igen!

Jo, jag gör en liten comeback. Om jag kommer skriva något vettigt framöver får väl tiden utvisa, men ni kan härmed anse er varnade.

Jag har förvisso fått en (1) uppmuntrande kommentar för mitt bloggande, men det är inte så att jag återvänder på grund av påtryckningar från allmänheten. Jag måste helt enkelt hitta något konstruktivt (nåja...) att sysselsätta mig med när jag inte jobbar, sover eller dricker.

På återseende.

Exile on Grankottevägen

Från och med imorgon är jag förvisad från mitt hem, förpassad till ett dammigt barackboende utan grundläggande bekvämligheter så som dator eller badkar.
Självpåtaget, javisst, men det är väl synd om mig för det? Lite iallafall.

Bloggen kommer med anledning av detta inte uppdateras på ungefär en vecka.
Mest troligt är att det kommer passera obemärkt, i och med att jag ganska sällan skriver mer än ett inlägg i veckan ändå, men jag känner att jag vill poängtera att jag faktiskt gör grejer då.
Slår dank, till exempel.

Nåväl, att vara bortom civilisationen kommer kanske leda till att jag kan vara odistraherad länge nog för att tänka något smart och plita ner det på papper.
Har jag inte skrivit något om ungefär 8 dagar - ring snuten!

On a lighter note..

Fick helt oförhappandes en kommentar på ett inlägg. Det var roligt!
Nog för att inlägget som kommenterades bara fungerade som pausunderhållning och var ihopsmidet enbart för att lätta upp stämningen lite, men det är ju trevligt att någon, för mig helt okänd person faktiskt hittar hit överhuvudtaget.
Jag har inte gjort någon som helst reklam för min blogg, och har nog egentligen inte ens berättat om den för mer än två personer, som jag har velat få lite kritik från.

Följde länken som medföljde den ganska innehållsmässigt sparsamma kommentaren. Den ledde till en trivsam blogg, kul trivia och fina bilder. Spana gärna in den på adressen: http://blogg.expressen.se/liljeholmsbron/

Denna storslagna kommentarspremiär fick mig att börja fundera kring om jag kanske skulle försöka mig på att göra mitt bloggande en gnutta mer offentligt. Sprida ut adressen i bekantskapskretsen och så vidare. Får se hur det blir med den saken.

Vårstädning på bloggen

Jag tänkte göra världen och min fåfänga en tjänst och vårstäda lite. Ta bort inlägg som är helt utan värde. Det blir inte mycket kvar.

Vi går nog mot ljusare tider ändå.

Premiär!

Första inlägget i en helt ny, historisk blogg!
Det som började som en nästan bisarrt kortlivad webbtidning 2004 har efter många om och men återupplivats!
Jag skulle nog vilja se mig själv som lite före min tid faktiskt, för redan då var formen som en blogg, men säkert flera månader innan varenda jävel bestämde sig för att skriva av sig på nätet. Efter att ha stått emot frestelsen i flera år så har jag nu fallit in i leden.
Hoppas nu att jag kan göra nåt historiskt av detta, så att jag inte lyckades få till en riktig praktlögn redan i första meningen i första inlägget i min nya blogg. Det kan väl förvisso vara något slags rekord i sig.
For great vengeance - flyktsoda is back!

Edit / reflektioner april 2008:
Äckligt! Jag tror nog att alla kan hålla med om att jag borde sluta förställa mig, och byta ut den där äckliga presentationsbilden. Ser så jävla belåten och självgod ut att jag vill ge mig själv en rejäl snyting.
Storartad premiär!

RSS 2.0