I kölvattnet av mitt senaste inlägg kom jag att tänka på en konversation jag hade med en god vän nyligen. Hon upprördes av dålig pornografi och tyckte att det var äckligt att sitta och..
Uhm, ja, ni vet, besudla sig själv till dylika tarvligheter. Det är inte livsbejakande att sitta där och tralla bort sitt liv.

Det är såklart lätt för henne att säga. Som snygg tjej är det inte oöverkomligt med en majonnäsinjektion i geggvecket lite sådär när det passar sig, medans jag själv aldrig har haft ett problem med köbildning, om vi säger så.

Men visst, jag håller med henne, och i grunden handlar det inte om pornografi, utan om att konsumera något som i många fall är etiskt tvivelaktigt, och att inte utnyttja sin egen potential. Att bara greppa närmaste källa till förströelse (vilket i detta fall förefaller vara snoppen, men lika gärna kunde vara något annat) och låta livet gå förbi utan att reflektera över vad man egentligen vill göra av det.
Man väljer liksom Rix FM istället för Last.fm (som ironiskt nog också är onani, bara i en annan, mindre handgriplig form, men jag tror att ni förstår vad jag menar).

Att göra aktiva val, inte låta någon välja åt dig. Problemet med att inte göra aktiva val är att de som då väljer åt dig ofta väljer uppåt väggarna fel, och det är väl nånstans här som jag gör min association med mitt tidigare inlägg.
Det finns uppenbarligen enorma pengar att tjäna på att hålla människor i mörkret angående vad de egentligen vill, och istället erbjuda lite flyktiga distraktioner, tillverkade under oacceptabla förhållanden av en ansiktslös och objektifierad människa, oavsett om det gäller pornografi eller mobiltelefoner.

Gör ett aktivt val och förändra ditt liv, säg nej till slentrianrunken och reklamradion!

På min praktikplats löser vi ibland världsproblemen lite sådär i glappet mellan lunchen och eftermiddagens vedermödor. Här om dagen diskuterade vi exploateringen av arbetare.

"Vi köper saker vi inte egentligen inte behöver för att imponera på människor vi egentligen inte bryr oss om", konstaterade vi, och sörplade i oss ytterligare en kopp av det rättvise- och kravmärkta kaffet (så jävla etiska är vi).
- Lösningen är svår, och vi måste hitta en balans. Frågan är om det vore bättre för arbetarna att man bojkottade, de har det trots allt bättre än de som står utan försörjning.. 
- Jag tror vi att faktiskt är på rätt väg, säger jag. Problemet är inte att vi köper saker vi inte behöver, utan att vi köper dem för att imponera på människor vi inte bryr oss om. Vi är förledda till att tro att vi behöver imponera på någon, och att vi dessutom inte ens ska bry oss om de vi måste imponera på.

Samhället har skapat ett behov av att imponera och att inte bry sig, och det är det som är grundproblematiken, inte konsumtionen i sig. I ett samhälle där man på ett geniunt sätt bryr sig om varandra vore det inte möjligt att motivera konsumtionen av en produkt man inte behöver på bekostnad av en annan människas frihet och hälsa.
Det som skulle behövas är alltså intensivt arbete med att förmedla hållbara, humanistiska och positiva värderingar, inte ett köpstopp.

Nöjd med att ha rationaliserat mig ur min konsumtionsångest (hey, man fick ju precis pengar!) åkte jag sedan hem och kollade på Färjan på Kanal 5. Det gäller ju att ha en balanserad människosyn.

Bra att målen äntligen är konkreta och tydliggjorda.. Om det nu fanns någon som inte var helt på det klara om vad målet för Operation Iraqi Freedom var redan från början..