Back in the hizzouse!

Det är lustigt hur man fungerar egentligen. Hur många gånger ska jag behöva skriva ett "Nä, men allvarligt nu, jag börjar blogga igen"-inlägg?

Jag antar att jag kanske har kommit till ro med såväl mig själv som med bloggformatet nu. Förut levde jag i villfarelsen att jag faktiskt ville/behövde/kunde/försökte skriva något läsvärt. Det lyckades ju "sådär".

Den senaste tiden har jag ägnat mig mycket åt självreflektion och kommit fram till att det är dags att släppa sargen, lägga de ungdomliga pretentionerna åt sidan och sluta hålla mig själv tillbaka. Det finns ett par skäl till detta:
  • Några livsomständigheter och insikter som har slagit mig när jag har mött vissa människor har fått mig att tänka osunt/vansinnigt mycket på vem jag är, vem jag vill vara och vad en sån som jag vill vara skulle göra. En inte helt obetydlig del av vad jag vill vara/göra är faktiskt "bloggare". Det framstår som futtigt, men det reflekterande och självbejakande anslaget som jag har insett att en blogg kan ge uttrymme för är något som kan vara självutvecklande. Själv, själv, själv! Me, me, ME!
  • Adressen flyktsoda.webblogg.se är alldeles för bra för att slösas bort.
  • Ens status på facebook kan inte vara tillräckligt lång för att förmedla riktigt allt som jag vill häva ur mig på ett tillfredställande sätt.
  • Jag tycker om att skriva, vrida och vända på ord, formulera mig och förmedla något. Jag tycker att det är kul. So sue me!

Det är skönt att slutligen acceptera att jag kan motivera mig själv till att vara en lika självupptagen ord-onanist som vilken bloggare som helst. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0