Flyktsoda och highschoolfilm - en kärlekshistoria
Efter mitt pinsamma fylleinlägg häromveckan har jag varit rädd att logga in på bloggen, osäker på hur jag ska följa upp det hela. Istället för att skriva något genialt som återupprättar min heder så slänger jag nu ur mig ett annat fylleinlägg, ett som jag påbörjade en dimmig kväll för ungefär en månad sedan.
Av en slump lade jag märke till att American Pie 2 går på TV ikväll. Beskrivningen som tv.nu erbjuder skräder inte orden:
Av en slump lade jag märke till att American Pie 2 går på TV ikväll. Beskrivningen som tv.nu erbjuder skräder inte orden:
I uppföljaren till American Pie återförenas de pilska fjortisarna en sista gång,
under sommarlovet, efter att ha avslutat sitt första år på college.
under sommarlovet, efter att ha avslutat sitt första år på college.
Anar man ett visst mått av förakt? Genren har ju alltid betraktats en aning styvmoderligt av såväl recensenter som tyckare, tänkare och kännare. Personligen har jag svårt att värja mig..
Ända sedan barnsben har jag älskat highschoolfilm och dess lite äldre, men inte alls nämnvärt mognare kusin, collegefilmen. Genom ett nostalgiskt skimmer jag ser tillbaka på de många sena sommarnätter som jag spenderat framför TVn, hänförd av de där filmerna som börjar nån gång kring halv två-snåret, "License to drive", "Can't buy me love", "Deltagänget" och "Revenge of the nerds". När tekniken sedan började tillåta nedladdning av film plöjde jag raskt igenom precis varenda highschoolrulle jag kunde få mina giriga små tassar kring. Vad är lockelsen?
För min del är det nog så enkelt som att det är min flyktsoda, den bubbliga, söta och fullständigt världsfrånvända alternativa dimension som man alltid kan lita på.
Den där tönten vinner, alla är snygga bara de tar av sig glasögonen och lösningen på alla problem bara är en sån där klassisk "en börjar klappa händerna och snart så börjar alla applådera"-scen bort. Det USA som vi alla egentligen önskar oss.
Utan att bli alltför nostalgisk tänkte jag nu tipsa om lite bra drömmaterial för dig som känner dig eskapistiskt lagd.
- Weird Science
John Hughes och Anthony Michael Hall. Ganska bra förutsättningar, eller hur?
Två unga män skapar på något mystiskt sätt en artificiell kvinna. Två viktiga lärdomar går att dra av denna fruktansvärt sevärda film: 1. Datorer var bättre förr. 2. Robert Downey Jr åldras inte.
- Clueless
Nittiotalet kulminerade 1995, precis som Alicia Silverstones karriär. Vad är hon känd för egentligen?
Hursomhelst, asbra film, verkligen. Brittany Murphy gör en av sina första roller, precis som han där som spelar Turk i "Scrubs", ni vet.
- 10 things I hate about you
Joseph Gordon Lewitt hamnade lite i skuggan av giganterna French Stewart och John Lithgow i "Tredje klotet från solen", men här gör han en härligt sympatisk rollprestation som får den unge värstingen som Heath Ledger gestaltar att framstå som ganska kantig. Att filmatisera Shakespeare i highschoolmiljö är inget nytt, men 10 things I hate about you är helt klart bland de bättre av dessa.
Nej, nu orkar jag inte mer. Hej svejs!
Ända sedan barnsben har jag älskat highschoolfilm och dess lite äldre, men inte alls nämnvärt mognare kusin, collegefilmen. Genom ett nostalgiskt skimmer jag ser tillbaka på de många sena sommarnätter som jag spenderat framför TVn, hänförd av de där filmerna som börjar nån gång kring halv två-snåret, "License to drive", "Can't buy me love", "Deltagänget" och "Revenge of the nerds". När tekniken sedan började tillåta nedladdning av film plöjde jag raskt igenom precis varenda highschoolrulle jag kunde få mina giriga små tassar kring. Vad är lockelsen?
För min del är det nog så enkelt som att det är min flyktsoda, den bubbliga, söta och fullständigt världsfrånvända alternativa dimension som man alltid kan lita på.
Den där tönten vinner, alla är snygga bara de tar av sig glasögonen och lösningen på alla problem bara är en sån där klassisk "en börjar klappa händerna och snart så börjar alla applådera"-scen bort. Det USA som vi alla egentligen önskar oss.
Utan att bli alltför nostalgisk tänkte jag nu tipsa om lite bra drömmaterial för dig som känner dig eskapistiskt lagd.
- Weird Science
John Hughes och Anthony Michael Hall. Ganska bra förutsättningar, eller hur?
Två unga män skapar på något mystiskt sätt en artificiell kvinna. Två viktiga lärdomar går att dra av denna fruktansvärt sevärda film: 1. Datorer var bättre förr. 2. Robert Downey Jr åldras inte.
- Clueless
Nittiotalet kulminerade 1995, precis som Alicia Silverstones karriär. Vad är hon känd för egentligen?
Hursomhelst, asbra film, verkligen. Brittany Murphy gör en av sina första roller, precis som han där som spelar Turk i "Scrubs", ni vet.
- 10 things I hate about you
Joseph Gordon Lewitt hamnade lite i skuggan av giganterna French Stewart och John Lithgow i "Tredje klotet från solen", men här gör han en härligt sympatisk rollprestation som får den unge värstingen som Heath Ledger gestaltar att framstå som ganska kantig. Att filmatisera Shakespeare i highschoolmiljö är inget nytt, men 10 things I hate about you är helt klart bland de bättre av dessa.
Nej, nu orkar jag inte mer. Hej svejs!
Kommentarer
Postat av: Vittorio Sernicus
Sökes: Fler fylleinlägg.
Trackback
