Jag kan se det framför mig. Dimmat ljus, mysigt vardagsrum.
En lite tjockare och skäggigare version av mig sitter i en stor fåtölj med ett barn i knäet.
Jag blossar förnöjt på en pipa, bjussar ungen på en Riesen och frågar:
- Vad vill du bli när du blir stor, min son?

Det lilla knyttet ser klurigt ut, tänker efter en liten stund, lyser sedan upp och tittar storögt upp på sin far och yttrar de finaste ord en far någonsin kan tänkas få höra;

- När jag blir stor vill jag bli programinköpare på Sveriges Television.

Det finns många anledningar att älska SVT. Här nedan listas några:

Henry Rollins Show
Henry Rollins är en legend i sig själv, och om det fanns ett program som bara visade honom sittandes på en stol hela dagarna, görandes absolut ingenting så skulle jag fortfarande vilja se det. Jag måste dock säga att jag ändå är glad att han har högre ambitioner för sitt program än så.
Det rör sig om en lite mindre konventionell talkshow, dit gästerna kommer för att samtala om stort och smått, inte bara för att göra promotion för sin nya film eller CD.
Det är nästan chockerande att faktiskt skåda någon form av genuina samtal, utan fördummande och nedvattnade anekdoter om dråpliga saker som hänt under inspelningar av den senaste blockbustern.

Lucky Louie
Om man bortser från att folk säger roliga saker så är det här ungefär så nära verkligheten man kan komma i en sitcom. Ingen förskönad medelklasstillvaro, inga hjältar, inget sex, smuts överallt och ett barn som är ondskefullt.
Lucky Louie ger både rättfärdigad framtidsångest och den tillfredställande känslan av att se människor som har det sämre än en själv.

Kobra
Kulturknuttigt och lättsamt. Opretentiöst och väl avvägt mellan banalt och monumentalt.
Och så är det snyggt också.

PSL
Per Sinding-Larsen

Avskaffningsivrare får slita public service out of my cold dead hands. COLD DEAD HANDS!